Välkommen till

Svenska Plan B

 

Plan B 4.0 Uppdrag: rädda civilisationen!
Förord 

 

 

 

 

Mer om Lester Brown

 

 

Så här skriver Lester Brown i förordet till

Plan B 4.0 Uppdrag: rädda civilisationen!

Fortsätta som förut har börjat låta precis som världens undergång.” Denna mening etsade sig fast i mitt minne när jag läste en artikel om klimat och energi i Newsweek för flera månader sedan.

Även om denna tanke kanske förvånar många, kommer den inte som någon överraskning för forskarna som följer den globala miljö­utvecklingen på om­råden som avskogning, jorderosion, sjunkande grundvattennivåer och stigande temperatur. De har redan en längre tid sagt att vi kommer att få problem ifall dessa trender fortsätter. Det som inte varit lika klart är vilka uttryck problemen skulle ta sig.

Nu förefaller det som om maten är den svaga länken, så som den varit för många tidigare civilisationer. Vi går in i en ny tidsålder när det gäller livs­med­len, en tid som kännetecknas av att matpriserna blir högre, antalet hungriga människor växer snabbt och konkurrensen om jord- och vatten­resurser blir allt mer intensiv samtidigt som den skär tvärs över lands­gränserna genom att länder som importerar livsmedel försöker köpa eller arrendera väldiga landområden i andra länder.

Till skillnad från tidigare uppgångar i spannmålspriserna som för­or­sak­a­des av enstaka händelser – som torka i Sovjetunionen eller ute­blivet mon­sun­regn i Indien – och vanligtvis rättade till sig med nästa skörd, skapas denna nya pris­uppgång av trender. Bland de orsakande trenderna har vi befolkningstillväxt, sjunkande grundvat­tennivåer, stigande temperatur, is­smältning och användning av spannmål till att framställa bränsle för bilar.

När spannmålspriset under tidigare årtionden steg, såg USAs jordbruks­depar­tement med hjälp av sina stödprogram helt enkelt till att obrukad åker­mark sattes in i produktionen igen, men idag är all mark redan tagen i anspråk. Plötsligt har livsmedelstryggheten blivit en mycket invecklad fråga. Energi­politiken kan påverka framtidens livsmedelstrygghet mer än jordbruks­politiken gör. Ska hungern kunna utrotas kan det hänga mera på framsteg för familjeplaneringen än på jordbruket. Att vattnets produktivitet höjs kan bidra mera till framtidens livsmedelstrygghet än vad en större tillgång på be­vatt­ningsvatten skulle kunna göra.

I sin bok The Collapse of Complex Societies konstaterar Joseph Tainter att civilisationer blir allt mera invecklade i takt med fram­stegen, tills de så små­ningom inte klarar av att hantera komplex­iteten. Jag blev påmind om detta när jag såg USAs kongress brottas med klimatlagstiftningen och plottra bort målen för den samtidigt som denna bok var på väg till tryckeriet.

Internationella organ brottas också med komplexiteten. När detta skrivs riktas allas ögon på den kommande klimatkonferensen i Köpenhamn i bör­jan av december. Ur min synvinkel blir klimatavtal som förhandlats fram inter­nationellt snabbt föråldrade av två anled­ningar. För det första: eftersom ingen regering vill gå med på för mycket i jämförelse med andra regeringar kommer de överenskomna målen för nedskär-ningar i koldioxidutsläppen nästan med säker­het att vara minimala och inte till-närmelsevis de kraftiga nedskär­ningar som behövs.

För det andra: eftersom det tar åratal att förhandla och ratificera dessa avtal, har vi kanske helt enkelt inte så mycket tid på oss. Detta innebär inte att vi inte borde delta i förhandlingarna och arbeta hårt för att göra det bästa av dem. Men vi bör inte förlita oss på dessa överenskommelser när det gäller att rädda civilisationen.

En del av de mest imponerande framstegen i arbetet för att stabili­sera kli­matet har inte haft något starkare samband med internationel­la för­hand­lingar. Ett exempel är den kraftfulla gräsrotsrörelsen i USA som i praktiken har lett till ett stopp för nya kolkraftverk. Inte i något skede sa ledarna för denna rörelse att de bara ville förbjuda nya kolkraftverk ifall Europa också gör det, ifall Kina gör det eller ifall resten av världen gör det. De gick fram på egen hand, väl medvetna om att ifall inte USA snabbt skär ner kol­dioxid­utsläppen, då får hela världen stora problem.

Vi befinner oss i en kapplöpning mellan politiska omslagspunkter och natur­liga omslagspunkter. Klarar vi att skära ner koldioxid­utsläppen till­räck­ligt snabbt för att rädda Grönlands istäcke och und­vika följden att havsnivån stiger? Klarar vi att stänga kolkraftverken tillräckligt snabbt för att rädda glaciärerna i Himalaya och på den Tibetanska högplatån, vilkas is när den smält­er ger vatten åt de stora floderna och bevattningssystemen i Asien under den torra årstiden? Kan vi stabilisera folkmängden genom att minska födelsetalen innan naturen tar över och stabiliserar vår mängd genom att öka dödlig­heten?

 På klimatfronten tycks allting nu gå snabbare. Redan för ett par år sedan krympte sommarisen på Norra ishavet, men man förutspådde att den skulle ligga kvar i flera årtionden. De färskaste rapporterna pekar på att sommar­isen kan vara borta inom några år.

Det har inte gått många år sedan den senaste rapporten från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) men redan nu går ökningen i koldioxidutsläpp, höjningen av temperaturen och av havs­nivån till och med snabbare än i det värsta fallets scenario från IPCC.

På den positiva sidan har vi att övergången till förnybar energi sker i en takt och omfattning som vi inte kunde föreställa oss ens för två år sedan. Tänk på vad som nu sker i Texas. Den 8000 megawatts vindkraftskapacitet som redan finns, de 1000 megawatt som håller på att byggas upp och en gigantisk mängd som är under utveckling, kommer att ge delstaten över 50 000 megawatt i produktions­kapacitet från vindkraft (motsvarande 50 kolkraftverk). Detta kom­mer mer än väl att svara för hushållens behov i denna delstat på 24 miljoner invånare.

Kina med sitt Wind-Base-program, arbetar på sex vindparker, riktiga mega-komplex med en total produktionskapacitet på 105 000 megawatt. Och detta i tillägg till de många mindre vindparker som redan är igång eller under uppbyggnad. Alldeles nyligen har ett konsortium av europeiska före­tag och investeringsbanker lagt fram ett förslag om att utveckla en enormt stor produktionskapacitet från solvärme i norra Afrika; en stor del av den för export till Europa. Sammanlagt skulle det med lätthet kunna röra sig om mer än 300 000 megawatt – ungefär tre gånger Frankrikes produktions­kapacitet för el.

Och vi skulle kunna ta upp många fler exempel. Övergången från fossila bränslen till förnybara energikällor går mycket snabbare framåt än de flesta känner till. USA har till exempel ökat sin produktionskapacitet från vind­kraft med 8400 megawatt under året 2008, medan motsvarande ökning för kolets del bara var 1400 mega­watt.

Frågan vi ställs inför är inte vad vi behöver göra, för den saken förefaller rätt uppenbar för dem som analyserar den globala situa­tionen. Utmaningen består i hur vi ska göra det inom den tid vi har på oss. Olyckligt nog vet vi inte hur mycket tid vi har kvar. Naturen avgör takten men vi kan inte se dess klocka.

Plan B har högt ställda mål. De motsvarar helt enkelt vad som krävs. Kommer det att bli svårt? Utan tvivel. Står mycket på spel? Utan tvivel.

Det tankemönster som skapat denna olyckliga situation hjälper oss knapp­ast att ta oss ut ur den. Vi behöver ett nytt sätt att tänka. Jag delar den in­ställ­ning som miljöförkämpen Paul Hawken uttryckte när han talade till en avgångsklass från college 2009. Han erkände att det är en enorm uppgift vi har framför oss och sade: Först slår vi fast vad som måste göras. Sedan gör vi det. Och först därefter frågar vi om det är möjligt.

 

 

Lester R. Brown

Juli 2009

 

 

Översättning: Doris Norrgård Almström och Lars Almström
© Earth Policy Institute
All rights reserved

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka

 

 

 

 

www.svenskaplanb.se • © Framtidsverket 2010 • Sidan uppdaterad 2010-04-16